I helgen spelades USM F14 Steg 3 och VästeråsIrsta HF representerades av F09. VI tar del av Markus Bartschs tankar efter helgen.
Precis som vi befarade så hade veckan som varit innan känts kraftlös och den riktiga tändningen ville inte riktigt infinna sig. Förkylningar och en del skadekänningar gjorde att vi inte riktigt kändes så alerta som vi i vanliga fall är, och det skulle snart visa sig i matchspelet.
Vi inledde helgens USM mot Heid som redan innan var stora favoriter till gruppsegern, och skulle visa sig leva upp till just det favoritskapet och gå obesegrade genom helgens matcher. Heid startade i högsta tempo och vi straffades gång på gång när vi inte förmådde att komma igenom ett tight och tufft spelande försvar, med snabba kontringsmål i baken. I uppställt spel så matchade vi dock Heid relativt ok, och vi kände att vi på något sätt ändå var med i matchen. Halvtidsunderläge 5-9 och slutresultat 9-20 var ganska talade för vår oförmåga att göra något vettigt framåt, medan försvaret ändå på något sätt kändes ok, och det speciellt som vi passade på att lufta hela truppen under matchen.
I andra matchen stod Torslanda på andra sidan, och matchen startade i ett ganska frejdigt tempo och det kändes som att vi på något sätt hängde med någorlunda trots att energin fortfarande lyste med sin frånvaro. Halvtidssiffrorna 9-11 i Torslandas favör gav ändå en del mersmak inför den andra halvan. Tyvärr hittar Torslanda ett spel som vi inte riktigt löser med en mera offensiv försvarsuppställning och matchen slutar till slut med 15-19.
Detta betyder att det kommer att bli helt avgörande i den sista matchen om vi ska lyckas ta oss till steg 4A eller om vi kommer nedgraderas till 4B. Förutsättningen är att vid oavgjort eller förlust är steg 4A borta och vinst kommer att krävas. Hellton/Skåre hade gjort sin hemläxa och stötte högt upp på oss med följden att vi slänger bort en hel del bollar och tyvärr så ser det rätt illa ut ett tag när vi ligger under med 5-6 bollar inför timeouten efter halva första halvlek. Där hittar vi på något vis lite energi, och gör lite justeringar i spelet, vilket medför att vi snabbt plockar upp 4 bollar och spelar jämt resten av halvleken som slutar 8-10 till Helltons favör.
I andra halvlek så följs sedan lagen åt och varje gång VI plockar upp en boll så känns det som att domarna bestämt sig att det är Hellton/Skåre som ska få dra det längsta strået och frustrationen börjar kännas bland spelarna. Vid två tillfällen står vi med 4 spelare på planen efter utvisningar som kanske skulle kunnat ses med en annan bedömning av andra ögon.
Men ytterligare ett byte från vår sida som ger lite extra energi, och vi vräker in 5 bollar på 4 minuter och har en 2-målsledning (18-16) med två minuter kvar på matchen. Hellton tilldöms en riktigt tveksam straff och det står plötsligt 18-17 till VästeråsIrsta, 40 sekunder kvar och vi vet att vi inte kommer få hålla i bollen till slutet av matchen, men VI spelar oss fram till ett helt öppet läge och; bränner friläget - utanför. Alla nerver är nu på utsidan och Hellton lyckas spela sig till ett lika fritt läge, men då växer Ella Jansson i målet till en vägg och lyckas mota skottet som kommer. 3 sekunder kvar på matchen. Slutresultat 18-17 och vi är kvalificerade till steg 4A. Inte det vackraste spelet som tog oss dit, men på något vis en prestation i sig själv att lyfta sig när det verkligen stod på spel.
Vi har i alla fall gett oss själva chansen att få vara med och spela om en plats i finalspelet, och med det så åker vi nu hem för att slicka såren, ladda batterierna och försöka fokusera på det som var bra i helgen. Inte minst för att se hur vi kan vända den jobbiga energibristen till att förstå att vi är starka när vi slåss för varandra och för målet vi gemensamt satt upp. En liten rolig detalj är att vi spelat 9 matcher nu i USM och har efter detta 9 olika utnämningar på matchens lirare. Riktigt kul med en sådan bredd i truppen.