Du har under hela din karriär gjort avtryck både på och utanför planen. Nu fortsätter resan som tränare - vill du berätta om beslutet?
Det är blandade känslor att få avsluta min spelarkarriär på grunder som inte är helt mina egna. Jag hade självklart velat fortsätta min karriär, men när skador sätter stopp så får man lyssna på kroppen. Jag har haft förmånen att gå hela vägen från pojkspelare och ha haft idoler i A-laget till att själv stå där under 8 säsonger i den vita tröjan. När jag väl reflekterar och landar helt i detta så kommer jag säkert att vara stolt över vad som varit, men klart är det känslosamt att en hel identitet som handbollen varit för mig ska på något sätt bytas ut. För mig har min handboll alltid varit det som allt kretsats runt omkring. Det centrala i livet. Nu blir det inte så längre. Det känns konstigt.
Jag vill verkligen passa på att tacka alla tränare som jag har haft genom åren. Som har lärt mig grunder och detaljer. Jag vill också rikta ett stort tack till alla lagkamrater som någonstans har varit anledningen till varför man har kommit ner i hallen 6 dagar i veckan, 300 dagar om året, i alla dessa år.
Men.
När en dörr stängs så öppnas en annan. Jag är glad över få starta igång en karriär som tränare som någonstans också alltid legat i mitt intresse, och det ska bli så oerhört kul att få göra det här.
Vilka erfarenheter tar du med dig in i rollen som huvudtränare för A-pojk?
Jag har varit med och hjälpt till en del under de senaste åren, men absolut min erfarenhet av elithandboll och att ha gått hela vägen från pojkspelare till A-lag. Jag har haft förmånen att ha flera kompetenta tränare genom åren som har gett mig inspiration i både ledarskap och i handbollskunskap. Jag hoppas kunna bidra med många ögonöppnare för grabbarna, samt att kunna utveckla dem till framtida A-lagsspelare.
Hur skulle du beskriva din styrka som tränare?
Rättvis, engagerad och lyhörd. Sen hoppas jag kunna bidra med ett nytt perspektiv på ledarsidan i och med hyfsat färska aktiva karriär som spelare.
När du blickar tillbaka på din karriär som spelare - vad är ditt starkaste minne?
Det finns många minnen som är starka. Alla cuper när man var yngre, steget från junior till senior, min första A-lagsmatch och mina första mål, Vinslöv borta en regnig söndag. Det starkaste jag har dock nog alla relationer som handbollen givit mig samt den person jag blev utav den. Jag hade inte varit den jag varit utan den här sporten.
Nu får du möjlighet att fostra nya spelare att gå i dina fotspår - vad är ditt tips till unga spelare som en dag vill representera något av A-lagen i VästeråsIrsta HF?
Hitta din nisch och bli riktigt bra på den.
Träna hårt, men gör det till något roligt.
Sätt mål och strunta i andra när de säger att det är omöjligt. Du sätter dina begränsningar.
Foto: Lina Johansson / Jonas Bilberg
